fredag 27 augusti 2010

Poem

Jag chockar väl er alldeles nu när jag skriver på bloggen. Ska bli bättre. Jag lovar.

Jag läste något så vackert på Facebook och bad om lov att få sätta in det här.

"when i come to the end of the road and the sun has set for me, i want no tears in a glass filled room, why cry for a soul set free. miss me a little- but not to long ,and not with your head bowed low. remember the love that we once shared - miss me - but let me go. for this journey that we all must take,and each must go alone. its all part of the Master's plan , a step on the road home.
GEORGE KALOGIROU

2 kommentarer:

Paula sa...

Hej! Ja det var ganska sparsamt med inlägg här, hihi
Det roligaste med bloggen är för min del dels kontakten med bloggvänner, det blir inte så ytligt som på FB och så att man kan gå tillbaka o läsa inlägg från tidigare. Jag har bloggat över fyra år och tycker det är så skoj att läsa vad jag gjorde för exakt ett, två tre eller fyra år sedan!
Jag bor i Smedjebacken i södra Dalarna i ett fantastiskt fint naturvårdsområde. Små sjöar, mycket skog o lite berg, typiskt dalalandskap. Var bor du själv?

Elin sa...

Jätte fin dikt. Sann, sorglig och vacker.

Säger som Paula, väldigt sparsamt med inlägg. :-)
Och på tal om henne så har jag varit i Smedjebacken i Dalarna, fin liten by!